I lördags var Åsa och jag och tittade på en dansföreställning i Visby kallad Dancing on the Ringmur. Ett hiphop-drama om murar som fängelser eller skydd dansat av svenska och estniska ungdomar. Fullt ös framför världsarvsstaden Visbys ringmur.

Det är viktigt att ungdomar berättar och uttrycker sina tankar för att världen ska bli en bättre plats för alla!

Ett av de finaste ställen att ha hajk på är den lilla ön Furillen. Här finns en gammal kalkstensfabrik med tillhörande stenbrott. Men här finns numer ett mycket omtalat designhotell. Här finns mysiga vägar både längst kusten och inne i skogen. Och här finns spännande byggnader att kolla på, såväl nya lyxhus som gamla militära ruckel.

Kaffe och köttbullemacka smakar ovanligt bra när man är på hajk!

På Twitter har jag märkt att det har dykt upp konstiga statusar av typen ”Just complete 4,5 km walk…” som jag blev nyfiken på men har glömt bort. När Jocke Jardenberg föreläste för Marknadsföringen Gotlands medlemmar för några veckor sedan nämnde han detta. Appen som används heter RunKeeper och funkar även om man inte är värsta löparen. Nu har jag testat några gånger. Och det känns lite roligare, nördig som man är. Data från RunKeeper kan delas via Twitter och Facebook och så kan man peppa varandra i träningsgrupper. Och så gick det att koppla få in data från min WiFi-våg från Withings.

Så nu har jag full koll på motion och vikt. Hoppas det är en morot som håller i sig länge.

Idag fick GPS:en i iPhonen spelet och tyckte att jag hade gått 1 km rakt ut i Kappelshamnsviken. Men det gick att justera på RunKeepers hemsida.

I mitt företag där jag jobbar mycket med grafisk design använder jag förstås en iMac med stor högupplöst bildskärm. Eller snarare två eftersom jag har arbetsplats både i hemmet och på ett företagshotell i Visby. För backup använder jag Time Capsule. Och för att alltid ha rätt filer på bägge iMacarna använder jag en liten bärbar hårddisk utan strömsladd samt programmet FolderWatch.

När jag ska surfa, skriva, presentera, mejla, facebooka använder jag min nya Macbook Air. En fantastisk dator, lätt, snabb och inte minst snygg. Läser tidningar och böcker gör jag helst på min iPad som är en läsupplevelse du inte ska missa.

När jag är på språng utan dator har jag tillgång till det mesta i min iPhone. Men för det mesta har jag med mig antingen iPaden eller Macbooken.

Behöver jag alla dessa prylar: Ja, faktiskt. Varje enskild pryl är bra på sin sak. Och jag vill inte avvara någon.

I alla år som jag har använt glasögon har jag gått till en och samma optiker i Växjö. Likadant när jag flyttade till Gotland. Två optiker på 35 år. Även om servicen alltid var den bästa så tillhörde bägge den övre prisklassen. Nu tog jag steget och bytte till lågpriskedjan Specsavers. Min oro över detta var helt onödig. Proffsiga och kompetenta optiker och servicepersonal. Min nya optiker Peter har varit ett stöd under strulet med mina ögon. Han provade nu ut fyra par nya glasögon. Två par jobb-glasögon perfekt anpassade för mitt arbetssätt framför mina iMacar. Och två par progressiva, ena paret med riktiga solglas. Dessa är av märket Nike, sportmärket ni vet. Jag visste inte att de gjorde glasögon också.

Efter några turistdagar i Helsingfors hyrde vi en bil och körde norr ut. Jag fick namnet på mammas moster som var den enda i släkten som pratade lite svenska. Hon bodde i Tammerfors. När jag presenterade mig kände hon genast till vem jag var. Hon blev glad och var lika  nervös som jag. Och hon var kusligt lik min mamma, både till utseendet och till sättet. Hon berättade om mina morföräldrar och andra släktingar. En varm och fin människa. Med hennes hjälp letade vi upp min morfar och mormors gravar där vi lämnade lite blommor. Morfar stupade i kriget med mormor dog för mindre än ett år sedan, en bra bit över 90 år. Synd att jag aldrig hann träffa henne. Men jag ska tydligen ha en kusin  som är polis i Helsingfors som jag ska försöka kontakta framöver. Och så är jag långväga släkt med den berömda arkitekten och formgivaren Alvar Aalto.

Åsas släktingar kommer från svensktalande bygder i Österbotten. Där fick vi bo hos Karin och Björn i deras fantastiska sommarhus några mil från Närpes. Rena drömmen med båtturer, fiske, bastu, utflykter och härligt umgänge. Generösa och supermysiga människor.

Resan avslutades med besök på Nådendal Spa och några dagar till i fantastiska Helsingfors. Rekommenderas, listas som det hetaste resmålet i Europa av New York Times.

Jag tror att det beror på att jag äntligen har landat i och med mig själv. Jag känner mig stabil. Både när jag skulle fylla 30 och 40 tyckte jag det var skitjobbigt. Likaså åren innan 50.

Jag har lärt mig massor. Nu säger jag ifrån på ett annat sätt. Ingen trampar på mig och jag behöver inte alltid vara alla till lags. Jag jobbar bara med sånt jag gillar. Jag umgås bara med folk som ger energi. Jag väljer bort miljöer jag inte trivs i. Jag väljer.

Mitt liv med Åsa blir också bara bättre. Vi ställer krav på varandra och på vårt förhållande. Vi är ett team med samma mål och samma värderingar. Men vi är olika. Olika på ett skönt sätt som gör att vi utvecklas och kommer varandra närmare hela tiden.

Tidningen MåBra skriver att ”lycka är att fylla 50”. Så då är det ju sant det jag känner

Sen var jag ju förstås tvungen att köpa en Apple TV. Lite coolt att streama SVT Play och annat från iPaden. Annars är väl användningsområdet inte så stort eftersom det inte går att hyra filmer och TV-serier från Sverige.

Eftersom TV:n har några år på nacken så finns det inte mer än en HDMI- och en Toslink-ingång. Jag hittade en bra HDMI-switch på Ellos av alla ställen. Värre var det med ljudet. Hittade bara en manuell switch på Netonnet. Lite segt att lyfta rumpan och ändra ljudingången manuellt när jag vill kolla via Apple TV:n. Men bra blev det!

Vi har nyligen köpt en ny bil. En snygg, trevlig och praktisk bil. Vi gillar den skarpt. Men den tidigare ägaren gjorde det uppenbart inte. Första gången jag provkörde bilen såg den ut som ett pojklag i fotboll hade klättrat runt inne i bilen. Jag är tacksam för att  VMC:s rekondkillar är proffs. Förutom skiten så hade den förre ägaren skruvat (?!?!?) fast en mobilhållare och superlimmat (?!?!?!) hållare för GPS:en. Delar av inredningen fick bytas ut.

Det vi inte såg var att smutsranden på vindrutan inte var en smutsrand utan en 10 mm bred repa längst med torkarens rörelsemönster. Slarvern hade kört med trasiga torkarblad i flera år så att hållarens kant skapade denna repa. Som tur är så är Håkan Olsson på VMC tillmötesgående även med detta och jag får en ny ruta. Men först måste vi fixa med försäkringspapper. Jobbigt.

Bara för att man leasar sin bil behöver man inte skita i allt vad vård- och underhåll heter. Slit och släng tillhör 80-talet!