Roine Anderssons Blogg

Hur kan man inte vara rädd om sina prylar? Det är ju roligt att ta väl hand om dem. Omtanke och kärlek om sina närmaste och om sina prylar går alldeles utmärkt att kombinera.

Vi har nyligen köpt en ny bil. En snygg, trevlig och praktisk bil. Vi gillar den skarpt. Men den tidigare ägaren gjorde det uppenbart inte. Första gången jag provkörde bilen såg den ut som ett pojklag i fotboll hade klättrat runt inne i bilen. Jag är tacksam för att  VMC:s rekondkillar är proffs. Förutom skiten så hade den förre ägaren skruvat (?!?!?) fast en mobilhållare och superlimmat (?!?!?!) hållare för GPS:en. Delar av inredningen fick bytas ut.

Det vi inte såg var att smutsranden på vindrutan inte var en smutsrand utan en 10 mm bred repa längst med torkarens rörelsemönster. Slarvern hade kört med trasiga torkarblad i flera år så att hållarens kant skapade denna repa. Som tur är så är Håkan Olsson på VMC tillmötesgående även med detta och jag får en ny ruta. Men först måste vi fixa med försäkringspapper. Jobbigt.

Bara för att man leasar sin bil behöver man inte skita i allt vad vård- och underhåll heter. Slit och släng tillhör 80-talet!

Vi funderar på att köpa en ny bil. Sälja bägge bilarna och bara ha en ny fräsch miljöklassad bil. Vi måste ha en bil som funkar praktiskt för oss som bor på landet. Alltså en skön bil eftersom vi kör ganska mycket och en bil som tål Åsas förslag på alla småvägar som ska inspekteras. Både Åsa och jag gillar SUV-bilar. Vi gillar också märket Mitsubishi eftersom vi har haft flera sådana vi varit nöjda med. Vi fastnade för en Mitsubishi Outlander Flexifuel Dynamic.

Det naturliga steget vid ett köp av en ny dyr pryl är ju att ta reda på så mycket som möjligt innan man bestämmer sig. Jag skrev ner våra frågor och gjorde snygga sammanställningar av våra nuvarande bilar och letade upp återförsäljare av Mitsubishi på internet.

De 10-tal bilhandlare jag besökte hade på ytan snygga hemsidor men som för oss är tämligen innehållslösa eftersom de mest består av säljprat, annonser, öppettider, kartor och länkar till den svenska importörens hemsida. Färg och form är standardmall 1A och bilderna består av slipsgubbar som ser ut som bilsäljare alltid har gjort. Var är intygarna (kunderna), var är problemlösningarna utifrån olika behov, var finns omdömena, var är ”lånekalkylatorn”, var är frågesidan, var är facebook- eller twitterlänken, var finns… 2010.

De bilhandlare jag besökte hade också kontaktformulär eller utsatta mejladresser. Men det är ju ingen som svarar på mina mejl! Vi ska alltså ta oss från Gotland till Stockholm eller Småland för att ställa våra frågor. Men det känns onödigt eftersom vi troligen inte kommer att mötas av annat än 80-talets säljsnack.

Holmgens bil i Västervik eller Svenska Bil i Stockholm: ni har förlorat en kund som vill köpa en ny bil för nästan 300.000 kr för att ni inte kan svara på mejl. Ni kunde ju också ha ringt och kört ert säljsnack eftersom jag skickade med mitt telefonnummer.